Pingstteologin världen över förkunnar uppryckandet

Pingströrelsen i Sverige är ”syskonkyrka” med Assamblies of God och så även förbunden med den globala pingstväckelsen. Det kan därför vara intressant att se hur den världsvida pingstväckelsen förkunnar om uppryckandet och vad som motiverar den. Denna sanning har även varit en central doktrin inom svensk pingströrelse då Lewi Pethrus som första bok 1912 hade som titel ”Jesus kommer” där han mycket tydligt skriver det som finns att återfinna i det stora Pingstsamfundet Assamblies of God än idag.

http://ag.org/top/Beliefs/Statement_of_Fundamental_Truths/sft_short.cfm

I den svenska pingströrelsens kongregationalistiska anda hör vi nu rapporterar från landets pingstförsamlingar att man inte längre tror på denna teologi och därför aldrig heller predikar uppryckandet. Och när det teologiska nätverket för Pingst skriver en så kallad ”pingstkatekes” är det en allmän evangelikal tolkning av Jesu återkomst vi möter, där uppryckandet inte finns med. Här skiljer sig den svenska pingströrelsen i förhållandet till Assamblies of Gods samlande dokumentation i tro och lära. Jag kan även nämna den norska Pingströrelsens samlande presentation av Pingströrelsens tro och lära av Alf Somdal. Båda dessa teologiska handböcker talar tydligt om det som i Pingströrelsen över hela världen predikas; nämligen att vi ska ryckas upp i skyn, Jesus till mötes och fira bröllop tillsammans. I den stora pingstkarismatiska världen har vi alltså här gjort oss själva till ett undantag.

I detta ämne som har med den yttersta tiden att göra är, enligt pingstteologin, uppryckandet bland det första som ska hända i en serie av händelser. 1 Tess 4:13-18. Uppståndelsen av alla Guds barn som är döda och uppryckandet av alla Guds barn som fortfarande är i livet blir ett i det gemensamma mötet med Jesus i skyn, i luften. Och denna händelse kan ske på ett sätt som uppfordrar oss alla att leva som om han kunde komma, nu!

Teologin inom Assamblies of God tillika med vad ”svensk pingstteologi” alltid har förkunnat är att ”Bruden” i sammanhanget är alla de frälsta som Kristus har köpt med sitt eget blod. Samma teologi döljer inte att texterna i Matt 24: 39-41 och Luk 17: 34, för att nämna ett par exempel, är sammanhang som styrker läran.

Jesu återkomst betyder därför inte ”världens slut” men den bekräftar ”tidsålderns avslutning”. Det kommer alltså att finnas människor kvar på jorden efter att Jesus har hämtat sin brud.

Denna förkunnelse skiljer människorna åt. Det finns de som får följa med och det blir andra som får stanna kvar. Klassisk Assamblies of God teologi, med andra ord. Församlingen som nu får följa med ska möta Kristi domstol där en bedömning kommer att äga rum, 2 Kor 5:10, 1Kor 3: 11-15.

Efter att hans församling har blivit klädd med nådens lön ska vi, enligt klassisk världsvid pingstteologi, fira Lammets bröllop. Och några av stödorden för detta bröllop finner vi bl.a i Upp 19:6-9. Och efter bröllopet blir bruden kallad för ”Lammets hustru” Upp 21:9. Den stora väckelseappellen i den världsvida pingströrelsen har i alla tider varit, och som fortfarande ljuder, att vi ännu lever i invitationens tider. Alla är välkomna! Luk 14:22.

Därefter följer fortsättningen av en rad händelser på jorden. Vedermödan, Antikrist, Jesus kommer tillbaka och sätter sina fötter på Oljeberget, domen över hedningarna, Israels fräsning, Tusenårsriket, Satans slutliga fall, nya himlar och en ny jord.

Men nu var det specifikt teologin kring uppryckandet som var ärendet.

Många som läser detta kommer ifrån olika kyrkliga traditioner och naturligt nog kan betoningarna kring detaljer inom eskatologin skifta. Vi ska därför möta varandra i respekt för de olika synsätten vi har och inte för snabbt döma varandra såsom bärare av villfarelser. Att döma ut en av de enskilt största protestantiska kyrkosamfunden i världen som om dessa lärare vore teologiska lättviktare utan i insikt och grund i Bibeln kan man lätt uppfatta som en aning spotskt.

Klassisk världsvid pingstteologi, med andra ord.

På gjensyn!