Efter min bloggartikel som jag kallade ”Kristen enhet går först, inte religionsdialog” har en del kritik framkommit. Många har varit ärliga och nyktra i sina påpekanden och istället för att gå händelserna i förväg har de ställt sina frågor. Sådan kritik ska man alltid lyssna på. Andra uttalanden har varit rena påhoppen som egentligen aldrig går att besvara eftersom motiven i sådana fall sällan handlar om att vilja reda ut frågeställningarna.
Orsaken till en del av frågorna var att jag nämnde den Katolska kyrkan som en av många andra kristna kyrkor. Detta uttrycker jag i en mycket kort passus men bygger ingen som helst tes kring påståendet. Ärendet i artikeln var att prioritera den andliga gemenskapen med andra bibeltroende över samfundsgränserna framför den strävan efter religionsdialog som finns från olika kristna håll.
När jag nämnde den Katolska kyrkan såsom en kristen kyrka var detta i första hand utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv som i sina undersökningar slår fast att Kristendomen är världens största religion. Till denna religionsvetenskapliga summa hör både katolikerna och pingstvännerna. Men det är helt uppenbart att många kristna människor, och därtill ganska så många pastorer, inte anser att den Katolska kyrkan är en kristen kyrka. Detta får jag lov att respektera då flera av dessa pastorer ingår i mitt eget nätverk. Jag känner flera av dem ganska väl och de har mitt fulla förtroende. Samtidigt måste vi då tåla att granska ett sådant uttalande om den Katolska kyrkan.
När religionsvetenskapen kvalificerar de kyrkor som ska ingå i Kristendomen såsom världens största religion är kriterierna att man utgår ifrån Jesus och hans undervisning i evangelierna och att lärjungarna trodde på honom som Messias och Herren och Guds son. Denna lära nedtecknades på grekiska i form av Nya testamentet. Vidare ska man uppfylla, om man som kyrka ska tillåtas katalogiseras såsom en kristen kyrka, att alla former för tro och praxis ytterst sett skall handla om tron på Jesus Kristus och försoningen mellan Gud och människan. Idag finns det fler än 2,5 miljarder anhängare till just kristendomen. Kyrkor som anses kvala in i denna Kristendom och som uppfyller kriterierna om tron på Jesu död och uppståndelse och Jesus Kristus som enda vägen till Gud är bland annat dessa:
Koptiska ortodoxa kyrkan
Syrisk ortodoxa kyrkan
Anglikanska kyrkan
Assyriska kyrkan
Den oberoende episkopalkyrkan
Den orientaliska ortodoxa kyrkan
Den östortodoxa kyrkan
Därefter kan vi räkna upp alla reformerta kyrkor och alla protestantiska kyrkor vilket jag tror skulle kännas tröttsamt men jag nämner ett par åtminstone. Är Evangeliska FosterlandsStiftelsen (EFS) eller den Lutherska kyrkan som förkunnar flera sakrament kristna kyrkor? Hur ställer vi oss till Adventisterna som även de praktiserar sakrament, är dessa kyrkor kristna? Är de våra kristna syskon eller faller även dessa utanför ramen? På vilket sätt är man innanför eller utanför? Var går gränslinjerna? Vem avgör vad?
Själv tillhör jag den delen av Kristendomen som religionsvetenskapligt benämns som den pingstkarismatiska rörelsen. Den omfattar idag drygt en halv miljard människor. Är det då bara vi som kan anses vara en kristen kyrka? Jag tror att de allra flesta människorna inom de pingstkarismatiska kyrkosamfunden skulle svara nej på den frågan.
Innebär detta att jag inte ser några teologiska svårigheter inom den katolska trosläran? För mig som är uppvuxen och formad av en evangelisk och pentekostal teologi finns det områden som jag ser problematiska men jag är inte beredd att gå så långt att jag kan hävda att den katolska teologin inte är en kristen teologi. Jag inser nämligen att om jag gör det måste jag utesluta de allra flesta kyrkor som jag har lärt mig att kalla för syskonkyrkor och jag anser inte mig själv äga något sådant mandat.
Vad jag dock vill ansluta mig till är den kraftkristendom som växer över världen och som pingströrelsen och trosrörelsen (för att nämna ett par samfund) är intimt sammanvävd med. I Sverige är jag mer oroad över den liberalisering och sekularisering som pågår inom de evangelikala kyrkorna och som på sikt kan komma att gröpa ur evangeliets sälta, något som den världsvida karismatiska rörelsen är främmande inför. I det fallet väljer jag hellre den Katolska kyrkans värdekonservativa teologi än en, visserligen evangelikal, men på sikt utslätande troslära.
På gjensyn!
TommyDahlman 
Jag har alltid tänkt ungefär som du. Jag menar på att om man omfattar den nicaenska trosbekännelsen så är man kristen – det är en slags minsta gemensamma nämnare.
Sen kan man ha väldigt många och starka åsikter om olika samfunds ställningstaganden och ageranden… men som det står i Joh. 3:16 så kommer alla de som tror på honom få evigt liv. Det finns ingen kvalifikation för att man alltid i alla lägen måste haft rätt eller tänkt rätt i teologiska frågor. Och skönt är väl det! För vem tror sig vara så fri ifrån arvssynd, så rättfärdig att den till fullo förstå alla Guds vägar?
GillaGilla
Bra, och tack Tommy!
Ibland beror kanske rädslan för katolska kyrkan på ärlighet och på våra teologiska modeller, där vi tror att vi har förstått bättre än den historiska kyrkan. Ibland beror ev. rädsla på okunskap, ibland kanske på ”propaganda” och våra ”nedärvda” protestantiska (van)föreställningar…
Men egentligen kanske vi istället skulle behöva ödmjuka oss och våga se hur Katolska Kyrkan genom århundradena stått fast vid Jesu unika försoning, vid livets okränkbarhet etc, särskilt när nu många protestantiska, även pentecostala, kyrkor vacklar i trosläran. Den katolska kyrkan har visat, och står för, en fast uthållighet som vi behöver. Vi behöver dem. (Och kanske de behöver oss?!)
Jag tror att jag måste gå så långt så att jag tycker att det är snudd på hybris om vi tror att just vårt sammanhang har allra bäst förstått uppenbarelsen om Gud… att vi skulle kunna räkna bort århundraden av kristen erfarenhet, tradition och sökande av Guds ansikte. Och om vi tror oss vara förmer än våra bröder i Katolska Kyrkan.
Låt oss lära känna dem istället för att missförstå!
GillaGilla
”Där två eller tre är församlade i mitt namn så är jag mitt ibland er.” Trons gemenskap, Andens enhet. Jesu bön om enhet ibland ”dessa som skulle komma till tro genom deras ord” är besvarad. Dessa som ”kommit till tro” finns förmodligen lite överallt i de sammanhang du listar. Kanske mer trots det sammanhang de tillhör och som format dem än p g a. ibland. Den finns bland de som mött den underbare segerfursten från Golgata. Jag träffar dem ibland. Vi snackar väldigt lite teologi. Vi befinner oss ofta på ”ännu inte intaget” område. På våra jobb t ex.
Organisationernas och rörelsernas företrädare överdriver sin egen betydelse och roll om man tror att man skapa den enhet Jesus bad om genom teologiska samtal där man försöker hitta minsta gemensamma nämnare med varandra.
Du har rätt Tommy. Låt oss fokusera på uppdraget som Jesus gav oss. Kyrkopolitik och lärofrågor verkar trivas bäst och växa oproportionerligt i ljumt klimat.
Att rädda själar för evigheten måste alltid vara det viktigaste. Annars stannar vi medlemmar hemma och tittar på tv i stället.
GillaGilla
Tommy, skönt att du skriver att du väljer den kraftkristendom som representeras av pingstväckelsen och trosrörelsen. Att vilja ha något med den liberaliserade evangelikala kristendomen eller med Katolska kyrkan med sin Mariakult och traditioner som inte stämmer med Guds ord, är ju inget alternativ. Sen är jag medveten om att det finns människor med en levande tro och relation med Kristus i alla sammanhang, men att de som styr systemen är fel ute.
GillaGilla
[…] via Är den Katolska kyrkan ingen kristen kyrka? | tommydahlman. […]
GillaGilla
Kanon!
GillaGilla
Då kristendom och kristet liv alltid diskuterats livligt i min familj och min släkt sedan jag var spädbarn så uppfattade jag mina föräldrar och farföräldrar, som alla var pingstkarismatiker, att de ansåg att uppenbarelsen hela tiden byggdes på gamla sammanhang. De gamla sammanhangen var från början den protestantiska kyrkan, sedan – i mitt fall – Missionsförbundet och därefter pingströrelsen. Medan ny uppenbarelse medförde nytt liv, dog det gamla ut. Med andra ord – den sist framväxta rörelsen (turligt nog där mina släktingar själva befann sig) – var den sanna rörelsen. Alla tidigare hade i princip avfallit.
Jag vet att jag väldigt tidigt hade problem med denna tanke. Varför skulle pingströrelsen ha kunnat uppstå 1907 om ingen hade hört det sanna evangeliet innan? Hade Gud låtit mänskligheten famla i dunkel fram till pingströrelsen framträdde? Fanns ingen koppling bakåt? Och var den kopplingen bara nåt att frigöra sig ifrån, fanns det inte ganska mycket kunskap och uppenbarelse även där? Men så resonerade man faktiskt.
Märkligt nog stod alltid Martin Luther högt i kurs, trots att hans kyrka, så att säga, nu var avfallen och ersatt av pingströrelsen.
Logiskt gick inte heller att förklara varför jag i himlen skulle få återse mina troende förfäder då de ju inte hade haft chansen att få bli pingstvänner.
Jag tror man måste vara något ödmjuk. Det finns i alla kyrkor och samfund personer och ledare som är kristna och som inte är det. Många tycker pingstvänner beter sig märkligt, jag hade ett tag en katolsk flickvän. Det gav också en aha-upplevelse.
GillaGilla
Underbart att läsa det Du skriver!
Jag har själv haft förmånen att lära känna Katolska Kyrkan, och det gör ont in i själen när jag hör hur en del anklagar eller dömer ut Katoliker som icke Kristna. Jag tillhör själv Pingst, men har en öppen hållning mot mina systrar och bröder i de andra samfunden. Dock har jag inte mycket till övers för den synkretism som breder ut sig. Att blanda religioner kan inte anses vara rätt o riktigt för en Kristen!
GillaGilla
Tack Tommy för denna faktabakgrund till kristenheten och Guds barns enhet och inbördes bråk. Glöm inte att det finns många miljoner katoliker, inkl biskopar och påve Franciskus tillhör eller bejakar den pingstkarismatiska förnyelseströmmen inom kristenheten. Andra Vatikankonciliets konstitution om Kyrkan, Lumen Gentium bejakar de andliga nådegåvorna och deras verkan också idag. 2017 firar Katolska karismatiska förnyelsen sin 50-årsdag.
GillaGilla
Reblogga detta på Bengts Blogg och kommenterade:
Tommy Dahlman om en del pingstkarismatiska kristnas obenägenhet att betrakta Katolska kyrkan som en kristen kyrka
GillaGilla
Bra skrivet Tommy. Varför en del inte tror att katoliker är kristna verkar vara av rädsla för att påven är den kommande antikrist och den katolska kyrkan den stora skökan, Babylon. Man har anammat en teologisk ståndpunkt och kan inte se att den är felaktig. Har man den uppfattningen så kan man förstå rädslan och osäkerheten på katoliker.
GillaGilla
Den katolska kyrkan är huvudfienden till det enda sanna evangeliumet. Bredvid huvudfienden formas nu de övriga döttrarna, med sikte att låta påven bli dess överhuvud. Så är det.
Evangeliumet har blivit ljummet och utvattnat på bekostnad av ryggdunk bröder och systrar emellan.
Ett har dessa gemensamt. Ingen döper i Herren Jesu Kristi namn. Ingen följder det första rådet som Petrus gav, strax efter att den Helige Ande blev utgjuten.
Några erkänner detta, men inte alla då spädbarndop är viktigt för de flesta. När började småbarn ha en tro och följa Jesus?
Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst (Mark. 16:16). Vad händer med dem som inte följer detta? Du kanske säger ”det gör detsamma för vi tolkar Guds Ord så det kan passa in i vår tid”
Vid Niceakonciliet så försvann detta bibelställe.
”När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skola vi göra?” Petrus svarade dem: ”Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.” (Apg. 2:37-39)
Varför försvann detta bibelställe. Varför rycker kyrkorna på sina axlar åt det?
Svar: Det passar inte in i treenigheten. Tre personer/personligheter, som är skiljda åt, men som är en Gud????
Byt ut Herren och sätt dit Jesus Kristus i följande bibelcitat så får vi en Gud.
” Men I ären mina vittnen, säger HERREN,
I ären min tjänare, den som jag har utvalt,
på det att I mån veta och tro mig
och förstå, att det är jag;
före mig är ingen Gud danad,
och efter mig skall ingen komma.
Jag, jag är HERREN,
och förutom mig finnes ingen frälsare.” (Jesaja 43:10-11)
”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en” (5 Mos.6:4)
Frid
lärjungen
GillaGilla
Det här är ett väldigt kännsligt område för vi kan inte gå till angrepp och dömma ut varandra, för vi är EN kropp säger enligt Ordet, Kristi-Kropp. 1. Kor 12:21 Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver dig inte”. Men detta är ju det vi har hållit på i århundrande och byggt murar oss i mellan för olika läror, och det skall man iförsig ha för att inte släppa in främmande lära, men då måste man veta att det jag tror på är den sanna sunda lära utifrån skriften. I vår tid har Kristi-Kropp blivit lemlästad då vi i prinsip har huggit av händer och fötter som ligger utspritt, så det är lite av en kropp att sammanfogas. Detta kan naturligtvis inte skapas genom vårt eget förstånd med ekumenik som är för ytligt. Ser vi i Korint så var nog avundsjukan där att de ville vara lika och kopiera varandra till en enda lem, därför ville Paulus säga att gåvorna är många men kroppen är en för att skapa enhet, för Anden är den samme, och Herren är den samme, och Gud är den samme. För Gud är mångfaldig och skapt oss så unika olika att ingen kan bli en annan lik. Vad Paulus beskriver är en levande fungerande kropp där också alla fem tjänstegåvor kommer på plats i en enda församling. Och att församlingen är byggd på aposteln och profetens grund där också Jesus Kristus är själva hörnstenen. Profeten kommer med själva uppenbarelse ordet för församlingen och aposteln ser till att sätta allt i verket att utrusta gåvorna på plats. Sträva ivrigt efter kärleken, men sök vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. Varför säger han det? Kärleken ja den förstår vi, utan den blir det inget gott. Men profetians gåva, att den måste finnas där alltid. Då måste vi nog se på Han som är grundaren till församlingen, nämligen Jesus Kristus som gett ett ektenskapsförbund med bruden församlingen. När Jesus frågar oss i Matt 16:15 ”Vem säger ni att Jag är? så svara Peter utifrån en uppenbarelse. ”Du Är Messias, den Levande Gudens Son”. Jesus såg och kännde när Peter sa de Orden som i det samma får ett namnbyte och säger till han att ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i Himlen. Jag säger dig: Du är Peter (namnbyte) och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den”. Han sa inte på dig Petrus som bara en kort tid efter säger till Peter: ” Gå bort ifrån mig, Satan”! Och som senare förnekade Jesus tre gånger. Men efter Pingstundret då Anden kom blev det vi alla i Anden är kallade till: Uppenbarelsen i Anden som gör oss salig. Det är denna Klippa Messias den Levande Gudens Son som endast församlingen byggas på. Det är det som är den Levande Gudens församling. Då är det så att församlingen må för att va levande leva ständigt uppenbarelsen. Inte i gammal uppenbarelse som Anden fallt för tretti, sexti eller hundra år sedan. Jesus säger till församlingarna. ”Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna”. Vi måste tåla ransaka oss om vi hör Hans röst idag. VI KAN INTE LEVA PÅ GAMMAL UPPENBARING, då somnar vi och dör inför Gud men i världen lever man kvar som vilken religion som hellst. Jag uppmanar att bli förståndig till att se till att man har olja i sina lampor så man kan se vad som står i skriften. Lamporna ger ljus över Ordet som är lyktan för vår fot. Oljan är Den Helige Ande som är kraften, bränslet för lamporna, när lamporna slocknat ser vi inte vad vi läser, därför är det så viktigt med oljan Den Helige Ande, annars går vi vilse. Kent Ronny Axelsson
GillaGilla
Jo, visst kan man göra en religionsvetenskaplig klassificering av kyrkor som bekänner sig till ovanstående. Helt OK i och för sig. Och om man vill kan man gå vidare i analysen, in på ett personligt plan. Kyrkorna består ju av människor. Och dessa människor har ledare som ska tala om för dom vad den kristna tron innebär. Det är här problemen börjar. Dessa kyrkoledare anser sig tydligen ha rätten att ge detta begrepp en helt ny betydelse mot vad det haft under århundraden. Rätten att förvanska originalversionen av kristen tro hämtad från bibeln, vilket får oss att komma avgörande fel i vår bedömning av vem som är personligt kristen. Återkommer strax till detta.
Den uppfattning som blivit rådande inom svensk kristenhet kan väl uttryckas ungefär så här: Om du är medlem i en kyrka som på något sätt har en anknytning till ”Jesus och hans undervisning i evangelierna”, så är du naturligtvis kristen. Det här får inte ifrågasättas, för då handlar det om ett övergrepp på människors personliga integritet. I vår tid är det definitivt inte OK att ta upp frågan om vad som finns i människors hjärtan. Det tillhör den privata sfären. Och till den har inte någon utomstående människa tillträde. Jag själv är den person som sätter en gräns här.
Tillbaka till begreppet tro i dess ursprungliga version.
Inom dom kyrkor som bekänner sig som tillhörande kristendomen innebär begreppet tro i vår tid att man håller för sant att ”Jesus är Herren och Guds Son.” That’s it. Verkar det för generaliserande för dig? Jag är övertygad om att det är på det viset idag. Människor räknas med präster och pastorers uppbackning som kristna utan att någon som helst överbevisning om synd, rättfärdighet och dom behöver ha ägt rum i deras hjärtan. Helt sanslöst tror sig den kristna religionens ledare vara i den positionen att definiera vad kristen tro innebär. I full frihet och utan att ens behöva ta en koll bakåt i historien ger man människor det dom vill höra. Förr i tiden visste man vad kristen tro innebar. Och vi behöver inte gå speciellt långt tillbaka. Frank Mangs brukade tala om ”andefödd tro”. En tro som Gud själv fött in i våra hjärtan. Och som naturligtvis medförde synbar omvändelse. Man lämnade sitt gamla liv och ett nytt liv startade, ingenting mindre.
Idag verkar ”försoningen mellan Gud och människan” inte ha någon hög prioritering och saknas ofta helt. En enkel bekännelse till Jesus är fullt tillräcklig. Och denne Jesus ses ofta som någon som kan få mig att förverkliga mig själv. Här och nu ska Jesus ställa upp för mig.
Ingen kris överhuvudtaget, ingen förkrosselse. Vet någon inom svensk kristenhet vad ordet förkrosselse betyder? Hur många har personlig erfarenhet av att bli fullständigt avklädd och nollad inför himmelens Gud? Fått insikt om att nu är det kört och nu väntar bara Guds vredesdom på att få verkställas i mitt liv.
Skulle vi ta upp dom här frågorna med ledarskapet inom svensk kristenhet, skulle vi få ett lugnande besked direkt: ”Det här behöver du inte bekymra dig om, det räcker med att du bekänner dig till Jesus Kristus. Fortsätt du med att komma till kyrkan bara, så fixar det sig.” Ungefär så.
På grund av ovanstående övertygelser fortsätter jag att hävda det som jag gjort i åratal: Det är inte bra för någon människa att ”gå i kyrkan”. Där finns ingen räddning. Där predikas inte Guds evangelium. Kyrkornas falska religion kommer inte hålla på domens dag. Tvärtom kommer den att bli fullständigt avslöjad. Den enda räddningen finns i att vi omvänder oss, sörjer över vad vi ställt till med i Jesu namn och börjar förkunna honom som korsfäst. Tillbaka till evangelium!
GillaGilla
AMEN! Nu är du inne på sanningen som varje kristen måste ransaka sig innan det blir försent. Om man vill va en kristen som man kallar sig för, eller leva i ett bedrag. ”Är jag en kristen” skrev jag en sång, en annan gammal sång heter ”Nästan en kristen” och är nog på sätt och vis sann att man är på väg att bli Kristus lik som Han lärde oss. ”I Kristus” är vårt rätta element som Paulus också nämner. Där finns ingen prestation och krav eller fördömmelse, utan har man en gång hamnat där så är man förvandlad i Guds kärlek och lever av den Ande-födde tron som är utgjuten i våra hjärtan av Helige Ande en gåva från Gud. Men det börjar alltid med att alltid villig att omvända sig och bli träffad av förkrosselsens Ande, att bli född på nytt för att se Guds rike.
GillaGilla