Du skall icke begå kontraktsbrott 

Jag sitter på ett gammalt tåg på väg till hemlig ort. Tid för avskildhet och andlig vägledning väntar. Tänk att man fortfarande, trots vårt uppkopplade moderna samhälle, kan åberopa den mänskliga rättigheten att få vara hemlig. 

Det kallas civilrätt

Jag är synlig på de flesta sociala medier men jag har blivit allt hårda mot så kallade stalkerfasoner. När jag märker hur människors beteendemönster allt tydligare går ut på att bevaka och kartlägga ens liv via internet blockar jag dem omedelbart. Som sagt: Jag värnar civilrätten. 

Den 30 juni begärde jag på egen hand att få lämna min anställning på Kanal 10 Media AB. Många har nu hört av sig för att få veta mera om orsakerna varför jag lämnade koncernen. Låt mig förklara varför jag inte kan berätta mer än så här:

När en förhandling mellan arbetsgivare och arbetstagare sker skriver man ett avtal tillsammans. I mitt fall ägde förhandlingarna rum genom min chefjurist. Juristen skrev ett avtal som både jag och min arbetsgivare har skrivit på. I detta kontrakt har vi båda lovat att inte, vare sig personligt eller publikt, röja kontraktets innehåll. Att svara på alla frågor som kommer i kölvattnet vore därför att begå ett så kallat kontraktsbrott. 

Min tid i denna koncern gav mig många nya bekanta, några av dem blev mina vänner. Jag är tacksam för tiden.

Nu väntar nya äventyr. 

Media, opinion, bokförläggning, föreläsningar och predikan kommer nog alltid att vara en del av mig. Det är som malaria, det ligger i blodet. Därför är det inte alls konstigt att det just nu pågår överläggningar om TVproduktioner, turnéer och bokprojekt. Några saker är spikade och andra dröjer ytterligare någon vecka innan jag offentligt kan berätta. 

Jag sitter i vagn 11, plats 62. Inte så långt ifrån mig sitter en ung mamma med sina två barn. Både har för cirka 60 minuter sedan kräkts. Barnen är i 5 och 7 års åldern.

I hela vagnen luktar det nu därefter. 

Jag tycker så synd om mamman. Hon kämpar. Spyor, trasor, den barska konduktören, oss resenärer…. Jag försöker ge henne några varma ögonkast. Jag går fram till henne och frågar om jag kan göra något. Hon skulle helst av allt vilja gråta men biter ihop. Barnen repar sig ganska fort, precis som barn brukar göra. Jag sticker till henne en hundring. ”Till barnen.” ”När det passar er.” ”Vagn 13, cafévagn” Kvinnan rodnar tillbaka som tack.

Vi är alla barn som egentligen aldrig blir vuxna. Vi gör alla bort oss och odören efter oss ligger kvar som en påminnelse om vår hjälplöshet, vår sjukdom, vår brustenhet. En del av medresenärerna sitter kvar i empati, stöd och minns när de själva var småbarnsföräldrar. 

Andra reser sig i sin självgodhet och byter vagn. Metafor för livet.

6 reaktioner på ”Du skall icke begå kontraktsbrott 

  1. ”Andra reser sig i sin självgodhet och byter vagn.” – Hur kan Du vara så säkert på det. Man kan mycket väl må så illa av kräklukt att man till slut kräks själv och gör ont värre. Min syster har varit med om detta i en buss.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s